Älmhultsbor med perspektiv. Och med synpunkter

Eivor och Tomas Paulsson

Vårt möte är avtalat. Tore beskrev kort Tomas som en man med åsikter. Det är mer än höstmörkt ute trots att klockan är mitt på dagen. Strax efter lunch. Vi tar hissen upp och kommer till ett ljust våningsplan med tre dörrar. Till tre olika lägenheter. Fastigheten är känd. Den tidigare ägaren bodde mittemot Eivor och Tomas. Han sålde till ÄBO och bodde kvar. På gatunivå finns bl a en av ortens två tidningsredaktioner.  

Det första jag noterar är tre smidda äldre nycklar som hänger på väggen i deras entré. "De är från vårt tidigare hus". I köket träffar jag Eivor, hon är på väg ut så att Tomas och undertecknad skall kunna ha vårt samtal, men nej - "det är klart att du också skall vara med".

Vi småpratar, tar en visning av lägenheten. Ljus och ett under av ordning. Ett modernt kök och en spännande planlösning med den där tillbyggnaden som gav ytterligare något rum samt en balkong mot Esplanaden och en altan som vätter mot öster. Nedanför oss, några våningsplan längre ner, pågår det utanför fastigheten sista 'handen' med ombyggnaden av Esplanaden. Senare i vårt samtal påtalar Tomas hur 'alla' projekt i Älmhult spränger budget. Där är tomt så när som på några kunder som passerar in till dagligvarubutiken. Tomas berättar en 'skröna' om några italienska besökare i orten han mött. Dom hade slagit sig ner på de nya utemöblerna och förundrats över hur ödsligt det var, just här på ortens piazza (öppen plats). Han skämtar om hur Systembolaget nu kan öppna en uteservering då det även finns möbler utanför den butikens entré. Vi slår oss ner i en soffgrupp för vad som kom att bli mitt längsta samtal hittills i och med mina porträtt för Angeläget.

Från Älmhult till stora världen

Eivor och Tomas är lättpratade. Ändå startar jag med de lite enklare ämnen. Varifrån? Jodå båda är Älmhultsbor från födelsen. "Jag är till och med född på BB här". Eivor pekar söderut och nämner Nicklagården. Aha, ett BB där! Ny kunskap för undertecknad och jag nämner Hvita Korset som än tidigare var ett BB där bland annat ortens store man är född. Och så var det med de 'enkla' ämnena. Tomas tar snabbt upp tråden om 'tornet', kulturcentrum och fler exempel på hur Älmhults kommun planerar för framtiden. Och hur de investerar. Jag hinner ändå uppfatta hur de båda jobbat 43 år var på IKEA.Tomas påtalar torrt att det var ett högt pris per kvadratmeter kommunen betalade för Hvita Korset. Och jodå, han har arbetat där under flera år. Våningen under tornet där IKEA hyrde. Både Eivor och Tomas nämner det märkliga med att kommunen tidigare valt den platsen till ett kulturcentrum. "Men nu verkar de äntligen tänkt om". Jag ställer frågan om inte just den tanken på något sätt hade med Ingvar Kamprads önskan att göra. Tomas protesterar. "Jag tror inte alls att det var så, även om jag inte läst donations-dokumentet".*

Den stora frågan - Vad betyder det att Älmhult 'växer så det knakar'?

Samtalet tätnar. Jag försöker hänga med. Tomas är frågande inför vad Älmhults tillväxt egentligen betyder. En frågeställning som han kopplar vidare till ÄBO, den mer än 2000 personer stora bostadskön och hur nybyggnation planeras. Och på vilka grunder. Tomas talar utifrån sin långa erfarenhet inom IKEA-sfären. "Ingvar sa ofta att nu får vi inte växa mer på orten". Uttalandet pekade enligt Tomas på en 'rädsla' att bli för dominerande på orten, och vad som skulle hända om...

Just detta 'om' dyker ofta upp även i andra samtal som rör ortens fortsatta utveckling. Det är där Tomas inte riktigt är överens med det publika budskapet. Han nämner de allt färre butikerna. Hur det inte ens fungerar på Handelsplatsen som det var tänkt. Hur folktomt det är i centrum. Eivor fyller ut med en reflektion över den senaste promenaden, 'byarundan', "den tog fem minuter sen var det inte mer att 'se'.

Tomas nämner vidare hur just den store arbetsgivaren växer på orten, men att det flesta är inpendlare. "Hur planerar vi för bostadsbyggande. Är det veckopendlare som söker en mindre övernattningslägenhet". Han fortsätter med retoriskt fråga om det är ungdomar, och insteget i bostadskarriären. Han pekar på att hyresgäster med övernattningslägenheter inte bidrar till skattebasen. Och, samtidigt, hur ser det ut med tillväxten av företag. Nya arbetsplatser.

"Det verkar vara svårt att attrahera större företag till Älmhult".

Han ser kostnader som inte täcks av ökande skatteintäkter pga inflyttning och ökat invånarantal i kommunen. "Det verkar som alla större projekt spränger budget". Dessutom, vi snuddar ämnet återigen om bostäder och expansion. Det finns en och annan Svarte Petter i leken. Vatten- och avloppssystemet. Återigen, nästan 'knastertorrt, fäller Tomas en kommentar, "man vinner inga val på att renovera vattennätet".

Någonstans här i samtalet - mellan raderna - och ytterligare ett påpekande, nu angående ortens stora skuldsättning, skymtar det fram en uppriktig oro över att Älmhult kan 'köra in i väggen'.

'Om...'

Utblick över centrum

Okey, såhär långt är det mer än uppenbart att Tomas är engagerad, har synpunkter och även framför dessa. Jag noterar att han har förberett sig. Han sneglar då och då ner i ett mindre block med en fulltecknad sida. Engagemanget tog honom till vad han kallar för ett studiebesök i kommunfullmäktige. Två gånger. Ännu en kommentar (!)

Men, just dessa besök leder oss till torget och centrum. Tydligen är det från denna sal en slående utsikt över torget ner till stationen. "Det borde vara enkelt att med små medel fixa till torget". Han nämner 'brudkronan' över brunnen som inte är upplyst. "Det är nattsvart mitt på torget under de mörka timmarna". Och, ännu ny kunskap för undertecknad, 'Orienteringsskylten' som är felvänd. Nyligen fick han lotsa några turister i rätt riktning till muséet. Dom var på väg mot Haganäs. Skylten pekar fel. "Norr och söder är spegelvända". "Vi skulle aldrig göra så inom IKEA. Där utgick vi alltid från besökaren, från kundens behov".

Båda två är mycket medvetna om svårigheterna för den lokala handeln. Nätshopping och köpcentra på andra orter konkurrerar med det lokala utbudet. Det påverkar vårt centrum. Just detta ämne leder oss för en stund till pensionärer och äldres situation. Handel är inte bara att sälja varor utan rymmer en mer eller mindre stor grad av service. "Vi är så tacksamma över den lokala tv-/databutiken som hjälper oss som inte är födda i den digitala tidsåldern". Och nog är det så, vi behöver våra butiker för ett levande centrum.

Bostadskö och hur gäster 'samsas'

Jo då, Älmhult växer. Frågan - "på vilket sätt" - är levande för Tomas, och vårt möte landar i hans tankar om bostadskön. Nu tittar han ännu lite noggrannare på minnesanteckningarna. Det finns mycket att säga.

"Vad rymmer den kön"? Han poängterar vikten av att göra en analys på djupet. "Annars kan ÄBO bygga fel". Vi återkommer till ämnet om vilken typ av lägenheter. Hyresgäster som pendlar eller långsiktig bosättning på orten? "Vet vi vilka behoven är"? Med dessa öppna frågor tangerar vi ämnet om hyresnivåer och framtida pensionärer. "Det är ju många av dem i Sverige som lever under gränsen för fattigdom enligt EU-snittet, har de råd med en framtida lägenhet? Nybyggda sådana".

Tomas kopplar frågan till ännu en aspekt, hur fungerar en bostadskö och hur görs tilldelning när kölappen äntligen blir till en vinstlott. Han lyfter ämnet om hur hyresgäster paras samman i fastigheter. "Jag har också varit 20 år". Det är en svår filosofisk diskussion som förs fram. Ett kösystem är just vad ordet berättar, och det är nog inte görbart att gallra, sålla eller hur vi nu skall uttrycka det. Ändå, frågeställningen pekar mot hur det ibland kan vara vanskligt att grannar har helt olika livsstil, dygnsrytm eller något så konkret som olika uppfattning om ljudnivån på musikanläggningen.

Hårddraget kan samhällsutvecklingen peka mot att ungdomar och framtida pensionärer och äldre är de som kommer att samsas eller konkurrera om samma lägenheter. Vilket för att hålla denna artikel inom rimligt format hastigt leder oss till det som Tomas kort och gott benämner som - 'gäst'.

Att vara en gäst

Det märks en liten förändring i tonläge. Tomas utrycker med skärpa att en hyresgäst är en gäst. "Man skall uppträda som en gäst. Inget onödigt slitage. Följa regler och visa hänsyn till sina grannar".

Han menar att på samma sätt bör en hyresvärd se på oss som 'gäster' som förväntar oss att få service, standard och i allt bli bemötta som just 'gäster'. Ämnet är stort och berör mycket av hur samhället förändras över tid. Frågor som inte ryms i en artikel som denna.

'Ordningsmannen' mjuknar när han nu för upp det konkreta ämnet, ÄBO, samtidigt som de båda uttrycker hur dom själva inte stöter på några som helst problem i sitt boende.

"Vi har bara positiva erfarenheter av ÄBO". Det går inte att tvivla på det uttalandet. Om det motsatta hade gällt skulle Tomas inte backa en sekund med att berätta det.

"Vad vi förstått har ÄBO ett gott rykte, och det berättas att underleverantörer och entreprenörer som beskriver hur ÄBO underhåller sina fastigheter väl".

Tomas jämför med att det minsann inte gäller alla fastighetsägare som är verksamma i Älmhult. Eivor berättar hur de gånger dom behövt hjälp med att få något åtgärdat så har det ombesörjts i princip omgående. "Och alltid med trevligt bemötande".

Eivor och Tomas

Jo, de är båda pensionärer sedan några år. Dom träffades före de började var sin karriär på IKEA. Kanske just därför som de inte tog jobbet med sig hem. Och inte heller kolleger till privata umgänget. Engagemanget, respekten och vad jag uppfattar det som 'kärleken' till IKEA går inte att ta miste om. Båda med var sina 43 år inom samma koncern. "Det fanns 6 varuhus när jag började, nu är det styvt 400". Det blir många ord om det världsvida företaget. Om utveckling, förändring och många minnen. Eivor berättar om hur hon fick sitt första jobb där. "Gillis Lundgren** behövde en sekreterare och en bekant tipsade mig att söka. "Jag gick dit, en typ av intervju. Efter en stund tog han mig i hand och jag var anställd. Så gick det till förr i tiden".

Tomas karriär rymde många nedslag som tog honom till länder och platser som på den tiden det var få som besökt. Resan på IKEA började Tomas 1969 inom inköpsfunktionen och fortsatte under nästan 30 år som Produktchef och Affärsområdeschef. De sista åren hade han olika uppdrag inom företaget som Strategiutveckling för möbler, interna styrelseuppdrag inom inköp i bl a Ryssland och Kina. Dessutom uppdrag i styrgruppen med externa partners som t. ex. WWF. Eivors nedslag var inom administration inom produktdesign, interninformation och uppdrag med de internmässor IKEA arrangerar varje år med anledning av kommande sortiment.

- Fritiden?

Jodå det fanns sådan. Och jag förstår upprördheten om den felvända skylten ännu lite mer. Förutom intressen som skytte, jakt och egna huset ägnade Tomas många år åt orientering. Eivors intressen var lite mer 'hemma', böcker, film och inredning.

På ett mindre bord ligger prydligt tidskrifter och någon bok. Överst ett medlemsblad från ett ordenssällskap. Ännu ett av Tomas intressen. Jag ställer inga frågor trots min nyfikenhet. Jag vet att han inte kan svara. Men, som han säger, det handlar om brödragemenskap. Såklart, gemenskap sammanfattar mycket av vad Tomas gett uttryck för - som i samhället, på orten och i fastigheten.

*Ingvar Kamprad donerade 5 miljoner till Älmhults kommun för en blivande mötesplats för äldre.
**Gillis Lundgren. En IKEA-ikon, formgivaren som ritade bokhyllan Billy och som 'uppfann' de platta paketet.

 

Vi använder cookies