Älmhults profil är unik

Möt kommunchef Roland Eiman – med ansvar för att besluten verkställs

Som oftast, blir det ett samtal som rör sig över flera ämnen. Roland bubblar av energi. Det finns mycket att sätta ord på om det som har hänt, och det som händer i Älmhults kommun. Kanske inte så mycket att säga om dåtid desto mer om framtid. En tillbakablick är dock viktig att nämna, den om att när kommunen för några år sedan på allvar började investera i nya bostäder och lokal infrastruktur. Nu ett antal år senare skördar orten frukterna. Årets tillväxtkommun och ett hastigt stigande invånarantal. "Investeringar i framtiden lönar sig". Senare förklarar kommunchefen, "det är ett måste".

Det är första gången jag träffar Roland och noterar dialekten, 'skåning'?
"Skillinge, ett j-a blåshål". Han säger det med hjärta. Och av viss självklarhet, det är bara något år sedan de bytte fritidshuset där mot ett på en ö i sjön Möckeln - lokalt benämnd 'Saftholmen' *.

Dialekten till trots, det är 30 år sedan han lämnade Skåne. Sedan 10 år Älmhultsbo som under 6 år pendlade till Ljungby och kommunchefsrollen där. När vi ses är det ganska exakt 1 år och fem månader sedan han landade i samma roll i vårt gula kommunhus.

För att starta de lite mer konkreta ämnena så undrar jag över höghastighetsjärnvägen. Roland satt som på två stolar precis i skiftet av arbetsplats. Älmhult och Ljungby ligger längs konkurrerande sträckningar. Roland är rätt tydlig. Och fick tydligen även kritik redan under hans tid i Ljungby då han öppet var frågande inför hur realistiskt projektet är. "Det är nog svårt att få finansieringen att landa". Han påtalar hur det finns så många hål att stoppa statsbudgeterade pengar i som är akuta. Inte minst den befintliga järnvägen som är i stort behov av att rustas upp. Ämnet leder oss raka spåret till den kritiska frågan, Älmhult som inpendlarort.

"Infrastruktur är prio ett för Älmhult". Han poängterar det rätt bekanta faktum att inte minst södra stambanan har frekventa störningar och frågar retoriskt hur länge gemene pendlare håller ut om det inte blir bättre. Men, eller och, samtidigt ger Roland uttryck för en stilla optimism - "den store arbetsgivaren på orten har satt ner sina bopålar än lite djupare". De investerar kraftigt här. Bra så.

Han förtydligar med att det är flera arbetsgivare i Älmhult som har inpendlare, inte minst kommunen själva. "Men, vi måste växa, redan idag är det yngre utbildade barnfamiljer som bosätter sig här. Den utvecklingen behöver fortsätta för att vi skall kunna försörja företagen med personal".

Investera eller stagnera

Som sagt många ämnen. Gemensamt har de alla att Älmhult behöver växa. Samtliga områden av kommunal service är beroende av ett ökande invånarantal och därmed en större skattebas. Men, det kostar i början. Du har i lokalpress kunnat läsa om hur Älmhults komun (med ÄBO och andra kommunala bolag) har nått lånetaket. Det är inte riktigt sant.

Sant är däremot att kommunala bolag och kommunförvaltningen i den större balansräkningen är ett och samma. På lite mer tekniskt nivå så menar Roland att t ex ÄBO säkert kan låna mer, och då inte bara av Kommuninvest som är den 'bank' vilken kommuner och dess bolag oftast vänder sig till. "ÄBO kan med stor sannolikhet låna från andra aktörer [också]".

Förenklat beskrivet har Älmhult med start för cirka 10 år sedan investerat kraftigt. Belåningen har stigit. Ny handelsplats med infrastruktursatsningar. Nya bostadsområden som senare bebyggts av bl a ÄBO (som då lånefinansierat), broar, skolor, vägar mm mm. Någonstans här slog lånebromsen till. Kommuninvest utgår från en mer eller mindre standardiserad mall när de gör en övergripande kreditkalkyl. Älmhult föll på mållinjen då den kalkylen i mycket utgår från invånarantalet.

Men, Älmhult är inte som andra kommuner. Vi har hög sysselsättningsgrad, betydligt fler än riksgenomsnittet är i arbete i förhållande till total folkmängd. Älmhult växer dessutom så det knakar. Roland tog initiativ till en arbetsgrupp som tog fram en prognos på hur lån, investering och framtida intäkter ser ut att utvecklas. Och vi har redan en del av facit i hand. De ovan nämnda investeringarna börjar nu betala sig. Och det mycket väl.

Skånepågen tillika ortens kommunchef påtalar att han gillar att rita (på white-board), reser sig och drar några linjer med pennan för att illustrera. Kontentan är enkel. Om orten inte investerar så ökar kostnaderna relativt. Allt färre skall då betala för en större kaka. Just dessa 'färre' beror där främst på om vi inte bygger fler bostäder (med tillhörande infrastruktur) vilket i sig ökar inflyttningen och därmed skatteintäkter. Den ändå ökande kakan beror på ökande kostnader relativt för underhåll, omsorg mm som ändå behövs. Summa summarum så ökade kommuninvest lånelöftet från 800 miljoner till 1,2 miljarder när de ställdes inför den hårda faktan. Totalt till ca 2030 talar vi om ett investeringsbehov om ca 4 miljarder där resternas belopp tas ur den löpande skatteintäkten.

Kurvorna han ritar visar på ökande kostnader med i princip linjär stegring oavsett alternativen ovan. Däremot den sista kurvan ökar kraftigare (exponentiellt), intäktskurvan. Förutsatt om just dessa investeringar görs. På nedersta raden betyder detta enligt prognos att med höjd belåning och investeringar blir det en nettokostnadsökning på 14 miljoner. Det motsatta scenariot, att bromsa investeringstakten ger en nettoökning om 80 miljoner.

Budgetering?

Lokal media har skrivit om hur olika projekt ökat i kostnad. Och det med rätt stora summor. Jag ställer frågan av ren nyfikenhet. Roland ger ett uttömmande svar. Ett svar jag inte riktigt kunnat läsa mig till. "Det beror på flera faktorer". Mellan raderna kan jag utläsa hur en av dessa faktorer handlar om en grad av missuppfattning. Roland beskriver processen inför och under ett projekt i kommunal regi. "Säg att politikerna beslutar om en investering och avsätter 15 miljoner. Nästa steg är projekteringen som tjänstemännen genomför och återvänder till politiken med att det kostar 17 miljoner. En senare upphandling ger en offert om 19 miljoner". Okey, vad jag förstår blir det lite galet om man jämför de 15 med de 19. Och visst, det är med Rolands ord, "Ett himla drag därute. Entreprenörerna kan välja sina uppdrag". Han nämner vidare ett antal sammanfallande olyckliga omständigheter. Kommunen står uppe i en mer intensiv period än tidigare historiskt. Samtidigt, slutade kommunens chefsekonom, ytterligare en förvaltningsekonom samt ännu en gick på långtidssjukskrivning. Även om han inte nämner det, mitt i denna expansiva period slutade den då relativt nytillträdde kommunchefen. Roland tog över, tillsatte mer eller mindre direkt en dedikerad styrgrupp för att bättre kunna följa de större investeringarna. Ett år följde av intensivt jobb med att säkra upp rutinerna. "En ensam tjänsteman skall inte längre fungera som både upphandlare och projektledare. Tekniska kontoret hade t ex samma bemanning som för 10 (?) år sedan trots de senaste årens kraftiga tillväxt".

Kommunchefen nämner i sammanhanget hur kommunen är underbemannad på vissa tjänster som är av vikt i den fortsatta expansionen. "Vi söker ingenjörer till bygg- och till gatukontor". Efter en kort paus lägger han till: "Det har även varit svårt för politiken".

Behov

Stenkoll på Älmhults befolkningsökning!

Stenkoll på Älmhults befolkningsökning!

Undertecknad bor lite utanför Älmhult. Denna dag var första gången jag körde via nya Esplanaden. Projekt klart. I Hagabo har nyss en ny skola öppnat. Klart! Över järnvägen en gångbro sedan ca ett år. Klart! I backen underhåll och utbyggnad av vatten- och avloppsnätet. Pågående! Några exempel i dåtid och nutid. Vad ligger på bordet framför oss?

"Västra Bökhult"! Roland pekar på en skiss. "Vi har nyss ändrat ordningsföljden, men den är i princip korrekt". Som sagt Älmhult växer. Och det för mig sig ett och annat som skall betalas enligt kalkylen ovan. "Vi har noll infrastruktur i det nya bostadsområdet. Vägar, vatten- och avlopp. Fiber. Det kommer att behövas mellan 6 och 8 nya förskoleavdelningar. Bara paradiset och nya 'Bökhult' tar ett antal av dessa i  anspråk".

Just att planlägga och uppföra nya bostadsområden driver höga kostnader. Därför ligger stort fokus nu på förtätning. Roland nämner 'Gunnar Gröpe', Evas gatukök och gamla 'Ingvars'. Kommunen har just köpt Ingvars-tomten av ÄBO. Ännu ett område är bussterminalen, även där planeras det för bostäder. "Vi behöver bygga lite högre. Stadsplanen ses över. Högre hus ger en mer direkt upplevelse av 'den lilla staden'. Ännu ett område för framtida bostäder, kanske äldreboenden, är 'Hvita Korset'. Undertecknad som under tre år hade ett lätt dragit kontor i tornet ställer frågan om det kommer att sparas? "Jo, jag tycker det. Där finns en historia". Efter en längre andhämtning, "men inte till vilket pris som helst". Roland beskriver vidare en förändrad process.

"Älmhult är attraktivt nu. Även för bostadsbolag". Processen ser lite annorlunda ut än för några år sedan. Kommunen kommer att aktivt marknadsföra de nya tomterna för intressenter. "Vi vill höra om intresse, och hur de vill bygga". Det är kanske inte en renodlad skönhetstävling, men om jag förstår Roland korrekt så välkomnar kommunen kreativa förslag och lösningar på ortens förtätning.

Han fortsätter med att berätta om behovet av ett nytt vattenverk. Och, ja till detta ytterligare kommunal service som kräver mer resurser. Lite senare nämner han hur vårt högstadium är fyllt till bredden. "Det kan finnas behov för ännu ett högstadium".

Skolorna

Just det ja, djupt andetag, skolorna. Roland ser uppriktigt bekymrad ut för en stund. Kommunens skolor föll likt en sten i den nationella rankingen. Bara under det senaste året med mer än 100 placeringar för att nu återfinnas i den absoluta botten i landet.

"Det är en av kommunstyrelsens viktigaste frågor att vända utvecklingen". Exakt hur finns det inga svar på [ännu] men stor möda läggs på att analysera och utvärdera. Och att lära. "Vår grannkommun, Osby, ligger i den absoluta toppen. Varför"? Roland beskriver en komplex bild. Där den snabba ökningen av elever och lärarvakanser är de mest tydliga. Men, han nämner möjligheter - goda förutsättningar. "I Älmhult får folk jobb". Roland beskriver vidare hur orten av tradition har varit bra på integration. Att vi har en hög grad i arbete och att företagen är positiva till att ge nya medborgare möjligheten till arbete. "Här är Älmhult nästan unikt jämfört med många andra kommuner". Det han beskriver är det sociala kittet, hur barn och elever finner en plats och ett sammanhang i samhället när även föräldrarna gör det. "Det skapar trygghet i skolan".

Torget och ortens utbud

Efter upprustningen av Esplanaden står 'torget' på tur. Enligt lokal media vet vi inte riktigt när. Mer trängande investeringsbehov anas i horisonten. Roland pekar på den 'viktiga entrén', porten, det vill säga stationshuset, Stinsahuset och just de stora ytorna på torget. "Det är även viktigt att kommunen och fastighetsägarna samverkar". Roland pekar på hur utbudet ser ut kring torget. På önskelistan kanske ännu en restauratör och den mer direkta frågan för kommunen, "det efterfrågas en spännande lekplats. En mötesplats för barnfamiljer". Just samarbetet med fastighetsägarna kan vara så konkret som att ragga på större kedjor inom detaljhandel. Det finns ett konkret uppdrag som Roland sjösatt. En arbetsgrupp som skall analysera vad som saknas på orten i form av handel och service. På argumentlistan för Älmhult står överst det faktum att det dagtid cirkulerar ca 25 000 personer i vårt centrum och vår handelsplats. "Det är samma nivå som den större orten Ljungby". Han knyter samman ovan resonemang med att än en gång påpeka, "Älmhult är attraktivt, nu skall vi berätta det än mer".  

En kommunchef

Roland Eiman, Älmhults kommunchef

Roland Eiman, Älmhults kommunchef

Vi lämnar de 'hårda' frågorna. Undertecknad gör liknelsen mellan en Vd i ett större företag och en kommunchef. Jodå.

"I teorin är det så, men i en mindre kommun är politiken lite mer operativ". Han beskriver ur kommunchefens ansvar är att fattade beslut verkställs. Hur han är chef över förvaltningscheferna. Roland pekar på skillnader mot en näringslivsorganisation, i en kommun får de olika avdelningarna, 'kontoren' sina uppdrag från de politiska nämnderna. Vidare hur kommunstyrelsen har i uppdrag att ha översikt över nämnderna och att det finns 'no no-områden' även för politikerna. Socialkontoret utövar t ex enligt socialtjänstlagen även myndighetsansvar och delegerar till enskilda tjänstemän. "Det arbetet får inte politiken blanda sig i (På kommunal nivå. Riksdagen fattar lagar). 

Att föregå med gott exempel

Den avsatta tiden börja närma sig slutminuter. På det mindre konferensbordet i Rolands kontor ligger ett vackert inslaget paket. "Det är inte till dig". Roland skrattar lätt och berättar hur han om en liten stund skall förrätta en borglig vigsel.

Tempot, alla uppdragen och ansvaret gör att jag ställer frågan hur många timmar i veckan han arbetar. "Jag har alltid försökt att föregå med gott exempel, dvs 40 timmar. Och jag vill inte att personalen skall arbeta mer än så". Det blir några ord om tidens folksjukdom, utbrändhet, och just ansvaret som ledare att se varningssignalerna och att agera. Roland återkommer till frågan om sin egen tid, "men om du frågar min fru, så håller hon inte med, just denna hösten har varit ovanligt intensiv".  Jo, det har jag inte svårt att föreställa mig, och avslutar med att föra upp ämnet om fritid.

Har lagt gitarren på hyllan

"Jo, just nu blir det tid att snickra och så på nya huset". Han berättar att visst är det ett byggföretag som gör det mesta men att det finns utrymme för honom att koppla av från jobbet med hammare och pensel på nybygget. Roland har tidigare haft musiken som ett stort intresse men det tog för mycket tid. "Jag spelade i olika band, men att repa, rigga och att spela på helgerna blev till slut för mycket". Vad jag förstår så är även familjens två hundar i dessa dagar en del av hans fritid och motion. En 'golden' och en vars rasnamn undertecknad knappt kan uttala. Roland lämnar ämnet med att konstatera, "Gitarren får jag ta fram igen när jag pensionerat mig". 

*'Saftholmen' en ö i Möckeln där IOGT tidigare hade en möteslokal.

 

Vi använder cookies